mormors.blo.gg

Denna blogg är en blogg för alla som vill ta del av den värld som man blir införlivad i den dagen man blir mormor.

Teds första influensa

Idag insjuknade Ted i influensa. Den första men det kommer säkert bli fler. Malena ringde nu ikväll och berättade att både hon och Ted fått feber men att Pelle verkar ha klarat sig.
Ted har mellan 39 - 40 graders feber och hon har därför gett honom lite Alvedon. Då sjunker febern med då blir han också piggare och börjar direkt att busa och då stiger naturligtvis febern igen.
Malena var lite orolig för honom men jag försökte lugna henne samt att hon kunde ringa 1177 vilket hon gjorde. 
Jag blev sjuk i influensa i lördagskväll liksom David men vi känner oss båda mycket bättre redan. Förhoppningsvis är vi alla friska till nyårsafton igen.
 
 
 

Första julen

Under jul har Ted lärt sig gå. Han har varit hemma hos oss väldigt mycket och vi har gått och gått tillsammans med honom och han har tyckt att det varit jätteroligt.
Han har klappat katter och myst i soffan, lekt med Fanny och Georg och fått väldigt många julklappar. I detta inlägg har jag inga foton från själva julafton men de kommer.

 
Ted bland alla djur.
 

Ted klappar Cheerina


De första stapplande stegen. Stor koncentration.

 


En fruktispåse på julaftonsmorgon är aldrig fel.



Morgonmys på julafton med Georg och Fanny.
 
 
"Blir det någon mat eller...."
 
 
Tvättmaskinen är alltid rolig att undersöka.
 
 Buskille
 Vi går och går och går.....
 
 
På promenad med morfar.

Helgledig kväll för Mallan och Pelle

I fredags kom Pelle och Malena över med Ted till oss och vi fick återigen vara barnvakter, vilket vi uppskattar mycket. På fredagskvällen var han hur pigg och glad som helst och efter middag,bad och välling somnade han riktigt set, nämligen kvart över 10. Men han sov hela natten och vaknade inte förrän kl. 8.15 på lördagsmogonen.
Dubbel gröttallrik till frukost och sedan lite fruktispåse som förmiddagsmellis.
Han tränade på att gå tillsammans med oss och han står numera en kort stund om han tror att han håller i något. En ostkrok eller leksak kan ge honom tryggheten och villfarelsen om att han har ett stöd.
Annars ställer han sig upp mot det mesta och håller inte särskilt mycket i sig. Han tränar själv på att stå med minsta möjliga stöd. Så snart står han nog själv längre stunder.
Den dagen han börjar gå, tror vi alla, att han inte kommer att gå utan han kommer att springa.
Jag tog några bilder då vi lekte i köket.