mormors.blo.gg

Malena var på BVC här om veckan. Då var Ted lite gnällig och Malena stoppade då in ett finger i munnen på Ted så han fick något att suga på en stund. Genast var sköterskan på henne om och frågade om han inte hade napp. Det har han nu inte och han suger heller inte särskilt mycket annat än på bröstet, vilket Malena upplyste sköterskan om. "Ja, man vill ju inte att de ska börja suga på tummen", blev hennes svar då. Men herre gu´!! Som om det skulle vara så farligt då!!

Alla mina tre barn har sugit på tummen och ingen av dem har behövt korrigera sina tänder. Jag börjar fundera på om det inte är en myt att barn som suger på tummen får större tandproblem än de som suger på napp.

Min egen erfarenhet av nappbarn är att nästan samtliga jag träffat på har nappen i munnen nästan jämt. Speciellt då de är lite äldre. Dessutom används den som "ljuddämpare i många fall. Jag tror knappast att alla dessa nappbarn ska sova så fort de har nappen i munnen. Nej, jag är inte en förespråkare av napp. Jag har sett allt för många barn med napp där föräldrarna säger en sak och göer en annan.
Så jag hoppas att Ted inte behöver något att suga på framöver  och om han skulle behöva det så hoppas jag att han tar tummen. Den kan han i alla fall inte suga på hela dagarna. Och jag har hittills aldrig träffat på ett barn som suger på tummen annat än då de ska sova eller då de ska vila en stund. Aldrig har jag sett ett tumbarn försöka prata samtidigt som tummen är i munnen.
Och ju mer jag tänker på det desstå mer övertygad är jag att tummen är bättre än napp. Även för tänderna.